Älskling, du är en sådan speciell person! Du får alla glada, du gör alla lyckliga. Jag kommer ihåg att vi började hänga efter jullovet, kommer du ihåg att vi bråkade i jämt när vi var små? Tillexempel när vi bråkade om vem som var bäst av Alice och Kevin i idol 2008, jag minns det som det var igår xD Alltså gumman du gör mig så fucking lycklig, JAG ÄLSKAR DIG SOM FAN BBY!!!<3 Igår kom du hem till mig efter jag varit på bup och  jag berättade för dig att jag hade gjort ett test, och du frågade vad för test och jag svarade att det var något konsigt test som handlade om hur mycket jag ville leva. Du är helt fucking underbar, vet du det??! Jag är så jävla lycklig att jag träffade dig!!♥ Hoppas att det aldrig tar slut!! Nu vet alla hur mkt jag älskar dig gumman, puss!!!!<3

-Emilia♥

Yapp!! Som rubriken lyder.

Imorgon ska jag till bup halv 10, kommer verkligen inte orka att gå dit men man får väl i alla fall försöka. Och för er som inte vet vad bup är så kan jag berätta lite nu, bup hjälper bar mellan 0-17 år tror jag det var. Man har kontakt med dom om man har det riktigt svårt hemma, stora svårigheter att fungera med andra i skolan, eller med dom som är deprimerade och skadar sig själva. Som/om ni har fattat så är det psykologer.

Men som sagt jag ska dit imorgon och prata med dom om vad jag har upplevt och vad som jag tänker på hela tiden, tillexempel vad som kan hända med min bror jag vet inte riktigt om jag kan få svar på det men jag kan nog få svar ändå om vad dom tror.

Efter det så händer det nog inget speciellt tror jag förutom att min pappa kommer hem och bor hos oss över helgen (skilda föräldrar).

När min storebror's mamma fick reda på att han hade våldtagit mig när jag var liten, så var det första hon sa till mig när hon såg mig; Snälla, hata mig inte för det han gjorde!. Jag berättade för henne att jag ALDRIG skulle kunna hata henne och att det inte var hon som hade gjort fel, utan det var han som hade gjort fel! Det slutade med att jag fick tårar i ögonen efter vårat samtal, varför vet jag inte riktigt.

Men aja vi får väl se hur det blir...

Pözz -Emilia♥

Saker att veta:

Jag är en deprimerad 13-årig tjej, älskar att vara ensam och lyssna på musik, annars så är jag oftast ute i skogen eller på kyrkogårdar. Jag vet att jag bara är 13 år, men jag känner mig redan redo för att dö, men så känner man väl oftast när man är deprimerad? Aja, eftersom denna blogg heter; Saker som jag har haft hemligt, så kommer jag ju skriva saker som jag har haft hemligt, i dagar, veckor, år. Jag har bland annat blivit mobbad för vissa av mina hemligheter som dom fått reda på, som jag bara har sagt till mina närmstaste vänner som jag endast har litat på men tydligen så svek dom mig och berättade för andra. Jag vill gärna inte ha kommentarer där det står; Om du nu har så mycket problem varför skriver du det här, istället för att prata med någon jävla pyskolog?! Eller varför tar du inte bara ditt liv om du har det så jävla svårt? 

Jag kommer nu berätta en händelse som händ när jag var 3-4 år gammal, då min storebror var 13-14 år gammal.

En eftermiddag/kväll var jag och min bror uppe på övervåningen och busade, sen gick saker för långt.. Jag var våldtagen av han.. Jag har inte kunnat berätta det för någon förens 07/04-13, för jag försökte skydda min bror men.. Jag klarade inte av att ljuga längre, allt brast. Och den 08/04-13 så anmälde jag han för, sexuellt övergrepp. Jag försöker inse att det var han som gjorde fel och inte jag, men det är riktigt svårt. Tänk så gjorde eller sa jag något som gjorde att han våldtog mig? Jag försöker fortfarande att smälta det men det går inte bra.. Jag har stått ut att vara med han i ett antal år nu, men jag orkade inte mera lögner det var lögn på lögn så jag gav upp jag berättade allt för min mamma och pappa, dom vart helt förkrossade, helt förstörda.. Men som sagt jag orkade inte hålla det inom mig därför berättade jag nu, bättre sent än aldrig? Jag tänker på det exakt varje dag, vet ni hur svårt det är att släppa det? Jag kan säga att det är jävligt svårt när det är en person man älskar, och man bara vill skydda men jag har fått lära mig att det går inte att skydda alla, synd nog. Jag har fått många som stöttar mig nu den senaste tiden, jag trodde först att dom inte skulle tro mig men sen fick jag reda på att han hade gjort samma sak mot en annan liten tjej. Och min bror han fyller 23 år nu, jag är orolig för hans dotter vad kommer att hända med henne om han inte får hjälp/vård? Jag är så jävla orolig för henne så det är inte sant!! Snart blir det väl förhör på polisstationen antar jag, jag hoppas att han kommer bli dömd för det han gjorde mot mig och den andra flickan. 

Jag vill att ni ska veta att jag älskar er alla som öttar mig just nu!! -Emilia♥